Talet gick faktiskt ganska bra, tro det eller ej. Sjukt nervös var jag, kunde knappt stå på benen, händerna skakade, hjärtat slog och det var inte långt ifrån att jag kärktes. Men jag klarade det och helt åt skogen gick det väl inte iallafall.

Jag och Sanna fick också pratat med Lovisa om vårt projektarbete, så nu känns det lite klarare inför rapporten som vi ska börja skriva på nästa vecka. Toppen bra, projektet blev ju verkligen lyckat! Tydligen hade Kungsbacka posten ringt , men Sanna hade missat samtalet. Inte bra, inte bra. Men Sanna ska försöka få tag på dem imorgon så fort hon kommer till skolan, så får vi se vad dem vill.

Efter skolan så åkte jag hem till pappa. Sedan åkte vi till Fjärås och åt pizza. Mysigt värre! Sedan skulle pappa klippa sig och ja, han såg galet rolig ut vill jag lova!

Körskolan blev det sen och det går ju framåt får jag lov att säga. Nu måste jag öva, öva, öva här hemma. Om jag ska klara detta någon gång!

När jag skulle till dansen sen så var jag där en timma för tidigt. Undrar om jag inte bröjar bli lite väl stressad. Det har varit väldigt mycket nu det sista och det är inte slut än. För de tre första dagarna nästa vecka är det också fullt upp. Det kommer säkert komma massa mer som ska göras och lämnas in nästa vecka. Men snart måste jag verkligen andas!

För hur länge som helst kommer jag säkerligen inte att klara detta. Utbränd kommer jag bli! Nej, fy! Så ska vi inte tänka Linda. Får försöka vila så mycket som det går i helgen, var längesen jag vilade nu, faktiskt!

Idag fick jag ju också reda på vart ifrån jag fått min "planering" ifrån. För pappa kan tydligen inte heller planera och får samma känsla som jag får när jag planerar. Känner mig instängd och tvingad till att göra massa saker. Det känns som att jag inte kan ändas helt enkelt. Så att planera är något som jag försöker undvika. Något som mina vänner kanske märkt?