Nu är det dags att gå till mormor och morfar en sväng, de kom hem igår efter att ha tilbringat två veckor på Kanarieöarna, så jag kommer antagligen inte känna mig blek alls? Men dem ska tydligen inte ha haft så bra väder, mycket moln hade dem sagt till mamma. Äh, rätt åt dem tänker jag, ska dem vara äckliga och åka på semester, sola och bada, så kan dem allt ha lite monlingt också!

Visst är det skönt att bara gå runt i slappa kläder?

Håller ni inte med om att det känns ganska skönt att vakna upp med tanken om att det är den sista dagen i världens segaste månad, Januari? Just nu sitter jag och funderar på om jag varje sista dag i månaden ska sumera hur månaden har varit, vad som har hänt och så vidare. Visst hade det varit kul på sätt och vis, men också jobbigt för mig att hålla reda på när månaderna byts och inte byts ut.

Åh, nu sitter jag här med min beslutsångest igen, satan vad jobbigt det är! Hur botar man sånt?

Ni behöver inte oroa er längre, vi kom båda till göteborg och tillbaka levande, jag och Elina mötte upp Elisabeth och Sara utan för bion. Innan dess hade vi en nära-döden-upplevelse, nja, inte riktigt kanske, men nästan. Vi skulle köra in i ett parkeringshus, men en dörr gick ner, och vi trodde bestämt att vi skulle behöva backa upp för den sjukt branta backen igen, men vi hade tur och porten öppnades för oss. Men sen bytte vi parkering ändå, så allt var ju helt i onödan.

Filmen vi såg var I taket lyser stjärnorna, filmen var bra, det får jag lov att säga. Jag och Elisabeth satt med våra näsdukar och lipade, precis som det brukar vara när vi kollar på film. Resten av salongen skrattade, och vi förstod inte riktigt varför, för det var verkligen inte roligt! Elina har en egen teori om det hela, de andra skrattade åt de två snyftande blondinerna längst fram (jag och Bettan). Filmen handlar om en tonårstjej, vars mamma har cancer, filmen visar också de problem och grupptryck man ställs under som tonåring. Den blandar också väldigt känsliga bitar med goa skratt, ja de har allt!

Jag tycker absolut att ni ska se filmen, men ta med er näsdukar!

Besöket hos optikern är nu avklarat, min syn har försämrats och hornhinnan är skadad, så nu är jag börbjuden att använda linser på en vecka, hur kul är det då? Sen ska jag få nya linser, linser som inte ska förstöra mina ögon. Lustigt att dem kommer på det nu, efter ett x-antal år av linser. Aja, det är bättre sent än aldrig antar jag.

För ett tag sedan förbjöd frisören mig att använda plattången, nu förbjöd optikern mig att ha linser, nu fattas det bara att hudläkaren ska förbjuda mig att använda foundation!

Jag kommer att känna mig otroligt snygg denna vecka jag har framför mig, det ska ni ha klart för er!

Idag måste jag säga att det var riktigt jobbigt att gå upp, och jag kan inte påstå att det blev lättare när man visste att det var engelska första lektionen, när man har en halvklar läxa gjord, eftersom den andra halvan inte går att göra utan skrivare. Idag ska jag dessutom få jobba själv med projektarbetet, min andra halva Sanna ligger nämligen hemma och är sjuk, usch och fy! Krya på dig Sannis!

Efter skolan idag ska jag till optikern och kolla mina ögon, hoppas inte att dem har försämrats allt för mycket, det är så tråkigt att se dåligt, kan det inte bli bättre istället? Kanske får jag tagit ett kort på de där fina glasögonen som jag vill ha? Ja, det återstår att se.

Ha en trevlig onsdag allihopa =).

Det var Abba som fick äran att hjälpa mig genom pluggandet. Så varför inte dela med sig lite?

Abba - Gimmie gimmie gimmie (a man after midnight)

Min första tanke var att börja detta inlägget "JAG HATAR ENGELSKA!" men sen kom jag på att jag har skrivit det ganska många gånger, jag skulle nästan kunna starta en ny blogg, där jag enbart skriver om hur mycket jag hatar engelska. Hur låter det? Idag fick jag i alla fall reda på att det spelar ingen roll om jag kämpar mig igenom vartenda arbete och får godkänt på det, i slutändan kommer det ändå hänga på om jag blir godkänd på det nationella provet eller ej. Därför känns engelska just nu som ett ännu större helvete än innan.

Vi lär oss inget vettigt alls, vi sitter och översätter texter, precis som i grundskolan. Vi ska ta ut nyhetsartiklar, och från dem ska vi välja ut tio svåra ord. Och vad ska vi göra med orden sen? Tja, det är det ingen som vet, sist vi fick en bunta ord skulle vi bara översätta dem, lära oss dem behövde vi däremot inte göra. Vad har vi för användning av detta till det nationella provet och i framtiden? Nej, jag vet inte, och jag undrar om läraren själv vet.

Nu ska jag i alla fall sätta mig och leta upp två artiklar, en för denna veckan, och en för nästa vecka. Eftersom vi tydligen skulle ha med den imorgon trots att vi ska jobba med den nästa vecka, ibland kan man börja undra vad planeringar är till för..

Hur kan man släppa en knappt sju årig flicka att gå själv hem från sin gymnastik, strax efter klockan sju på kvällen? Jag själv tycker att det är läskigt att gå hem i mörkret, hur känns det då om man är sju år? Klart att barnen måste släppas och få gå hem själva, känna att man litar på dem, men man kan faktiskt välja sina tillfällen!

Det känns som att vi har en grupp med flickor, som lider av många olika "öden", nästan alla flickor känner varandra sen innan, drar sig kanske dessa barn till varandra? Känner de att de har något gemensamt? De själva kanske inte äns tänker på det, men för mig är det jobbigt att se.

Att blanda allt vi läser om i skolan, med verkligheten i min barngrupp, det känns tufft. Eftersom att man efter två och ett halvt år på Barn- och fritid ser saker på ett helt annat sätt, det är som att en helt ny värld har öppnat sig. En värld man inte visste fanns, en värld man inte vill tro finns. Det är jobbigt, jätte jobbigt! Men samtidigt kanske det är bra att jag vet om det, jag förstår dem på ett annat sätt och på så vis ökar mitt tålamod.

Hur som helst, det jag kan göra för dessa barn är att skapa en bra timma i veckan, låta dem synas och få dem att förstå att dem är bra, att dem är starka personer och att dem faktiskt duger som dem är! Hoppas att det blir till någon nytta i alla fall..

Godmorgon!

Nu är det ny vecka, ny måndag, en ny seg dag helt enkelt. Men jag ser fram emot sista lektionen, då vi bara ska spela gitarr, det gillar jag. En vacker dag kommer jag vara ett gitarr proffs, det ska ni allt få se! Annars är måndagar riktigt sega i skolan, eftersom det till största delen består av rast. Just det, vi har matlagning med, ska bli intressant att se hur mycket läraren ska favoritisera ID-killarna och hur mycket han ska hata min grupp, men det återstår att se.

Efter skolan ska jag rusa till Hugo och Antons förskola, för att hämta dem, så ska vi slänga i oss lite mat, och sen är det dags för gympa. Ja, måndagar är hektiska dagar, men det kanske är bra, veckan är ju igång sen.

Jag och Selma har precis varit ute på vår "Söndags promenad" och visst är det skönt att gå ut och bara gå. Prata om allt och ingenting, samtidigt som man helt omedvetet rör sig framåt? Eftersom det inte finns så mycket tid att träffas under vardagarna, så är det skönt att träffas någon timma, på en promenad och bara prata. Ja, det är härligt!

Nu ska jag skriva lite på min ledarintervju, sen ska jag duscha, och när jag är tillbaka ska jag skriva ner veckans höjdpunkt och nedslag.

Tur att pappa påminde mig om att jag skulle berätta hur min foundation var, den var kanoners kanon!

Pappa ska dessutom lägga ut på sin hemsida vad han använder för hår produkter, och jag lovar att återkomma med den hemsidan så fort jag får reda på vad den heter!

En tanke slog mig imorse, finns det hetrosexuella människor som tänder på homosexuella? Jag menar tjejer som gillar bögar, och killar som gillar lesbiska tjejer. Jobbigt läge i så fall, snacka om att gilla någon man inte har en chans på.

Här är låten vi numera dansar till, tyvärr fungerade det inte att lägga in musikvideon, så det får bli ett amatörklipp från ett live framträdande, men vad gör det? Ni kan ju lyssna i alla fall.

Alcazar - This is the world we live in

Visst är det gott med en fika då, och då?

   

  

"För fet & kombinerad hud. Långverkande makeupcréme som bevarar huden fullständigt glanslös och felfri"

Det är vad min nya foundation ska leva upp till, det är nu 50% på Åhléns, så jag passade på att testa en ny foundation. En mineral foundation blev det denna gång, det ska tydligen vara bra för personer som har problem med acne, och jag antar att jag är en av dem. Jag har faktiskt varit väldigt nöjd med min gamla mousse från Mambyelline, mest för att det inte känns som en mask när man tar på sig den. Men annars är den väl lika illa för hyn som en vanlig foundation, nu är det upp till bevis för min nya. Jag lovar att återkomma om den är bra eller dålig.


Lumene mineral foundation
Åhléns 120 kr.
(60 kr i Kungsbacka, då Åhléns ska stänga).

Idag för tre årsen träffade jag Cecilia "Pea" Palm för första gången. Det var då allt vårt hat blev till kärlek, det var då allt vände. Från början avskydde jag Cecilia, jag tyckte att hon var lite, dum och jobbig. Men efter att ha träffat henne i verkligheten förändrades allt. På något vis fann vi varandra, och tur var väl det, Cecilia är en underbar person.

Eftersom vår ålderskillnad var så stor, blev det snart en storasyster och lillasyster relation mellan oss, men sådana systrar som har roligt tillsammans. Det var många som påpekade vår ålders skillnad och undrar hur vi kunde vara kompisar, vad hade vi gemensamt?

Vad vi hade gemensamt är svårt att sätta fingret på, kanske kompleterade vi varandra väldigt bra? Men en viktig sak som vi hade gemensamt, det var skrattet, vårt säl-skratt. Vi låter precis likadant när vi skrattar, vi hör ingen skillnad själva heller. Vårt skratt är ganska speciellt, så man lägger märke till det, antingen hatar man det, eller så älskar man det. Det är ungefär den uppfattningen jag har fått på det.

Just nu har jag och Cecilia glidit isär rejält, vilket är väldigt, väldigt tråkigt. Men på någotvis känns det som att vi alltid kommer ha en lite kontakt. I helgen fick jag ett sms av Cecilia "Jag älskar dig" stod det, och det känndes bra. Jag förstod att vi har fortfarande varandra, trots att det inte är som förut. Innerst inne tror jag vi båda vet om, att skulle det vara något, så kan vi alltid komma till varandra.

Det fanns nämligen en tid, då jag och Cecilia pratade om allt, precis allt. Det kunde vara viktigt, eller oviktigt det spelade ingen större roll, på någotvis var allt viktigt. Jag vill att du Cecilia ska veta att trots att vi inte har samma kontakt som vi hade då, kan komma till mig oavsett vad det är. För du vet att jag vill att min lillasyster ska ha det så bra som det bara går.

Jag älskar dig, Cecilia Nicole Palm

Åh, våran dans är hur bra som helst! Man ville inte sluta dansa, man blir fruktansvärt glad av den dessutom! Det är inte ofta man gillar en dans efter första gången man har gjort den, allt brukar kännas konstigt och komplicerat, men denna känns verkligen hur rolig som helst. Det är en härlig disco dans, kan det bli annat till Alcazar?

Alcazar - This is the world we live in är det som gäller!

Åh, äntligen börjar dansen, och jag är taggad till max! Det är alltid så skönt när dansen drar igång, dans är underbart! Ja, så nu ska jag kila iväg, vi hörs när jag kommer hem, om jag inte slocknar direkt efter duschen vill säga...

Snacka om att göra ett seriöst arbete, idag satt jag, Maria och Mattias i evigheter och fixade ljud till vår redovisning, innehållet är egentligen värdelöst, det var ju inte heller vår mening att skriva ut 93 sidor från socialstyrelsens utredning om hemlösa, det bara blev så. Men vi tänkte nu rädda detta med en flaschig redovisning, tror ni att vi kommer att lyckas?

Här är Mattias och Maria under inspelning, seriösa grejer detta!

Anton (inte min lillebror) påpekade att jag länkat elevrådets blogg, och inte hans. Antar att han ville ha sig en länk på min blogg han också, eftersom jag är en snäll tjej, så är jag inte omöjlig. Anton, ta dig nu en titt under länkarna och se vad du kan finna..

Tänk så glad han ska bli!

(Roligast av allt, jag vet knappt vem människan är..)

Idag var det riktigt trevligt i bamba får jag lov att säga. Plötsligt känner jag att någon står och klappar mig med sina händer som om jag vore en hund, när jag vänder mig om ser jag en tjej från särskolan, "det är bara jag", säger hon och ler.

Men den lite annorlunda bamba vistelsen fortsatte, när jag sitter och äter min tika masala upptäcker jag att killen på bordet framför sitter och tittar på mig, jag lyfter blicken, han säger då något till mig som jag inte kan uppfatta, men han upprepar det. Då uppfattar jag delar av det, han påpekar att jag inte äter någon sallad, nä, svarar jag, och äter vidare.Men konversationen är inte slut än,

Pojken; Spelar du bordtennis?
Jag; Om jag spelar bordtennis?
Pojken: Aa, pingis?
Jag; Nä, det gör jag inte..
Pojken: Har ni räknat med siffror?
Julie: Aa.
Pojken; Har ni haft den under en kavaj? Bambadabambarabam (Björn Gustafsson sound)
Jag; Haha, nä, det har jag inte.
Pojken; Har ni sett när han var bebis?
Jag; Ahaaaaa, du menar Björn Gustafsson?
Pojken; Jaaa (och ser jätte glad ut)
Sanna: Ja, honom har vi ju sett.
Pojken; Han är rolig, smaklig måltid
En stund senare...
Pojken: KOLLA! *pekar ut genom fönstret på fåglarna*

Åh, jag vill också gå på särskolan! 

ps. Pluspoäng till killen för att han dessutom är lik Björn Gustafsson.

När man lyssnar på Nanne känner man riktigt hur kaxigheten växer inom en, visst är det härligt?

Nanne - Vem som helst

Jag trosade förskyldningen och gick ut för att övningsköra. Det gick faktiskt bra, vi började med några varv i innerstaden, sedan blev det en sväng till Kungsmässan. Pappa behövde lämna in sin mobil, eftersom den lever ett eget liv. Den ringer och skickar sms när som den behagar, så nu ska den lagas!

När besöket på Kungsmässan var över lurade pappa ut mig på motorvägen, gissa om jag var rädd? Jag var livrädd och det gick fort, jätte fort! Men på sätt och vis var det skönt att hamna där, allt annat gick ju så långsamt och behagligt sen, haha.

Nu är jag hungrig och funderar på att gå ner och ta något att äta, men vad? Köttbullar?

Åh, har precis kommit hem, grannarnas musik låter mer i mitt rum än vad min egna musik brukar göra! De nya grannarna har fest igen och dem låter inte lite. Jag är inte van vid grannar som för så mycket oväsen av sig. Visst, där vi bodde innan spelade en granne valthorn, det lät en del. Men hon spelade inte hela natten heller!

I alla fall, det blev en lång kväll i idrottshallen. Kungsbacka IF spelade lika första matchen, förlorade andra och vann tredje, så dem gick vidare för att spela en till match. Mamma blev överlycklig, hon som ska upp och jobba imorgon. Denna match vann dem också, så imorgon ska det spelas vidare.

Mellan matcherna roade jag och mamma oss med att först ta en sväng om i Ica, där jag inte äns hittade kassorna. En affär där man inte kan betala, vad är det? Tänkte jag, men tillslut hittade vi faktiskt kassorna.

I nästa paus tog vi oss en sväng om i Lindome stad. "Det är kul att dem har så mycket fönster", säger mamma. Kan det bero på att man kan kolla in hur alla har det då? För det var precis vad vi gjorde, vi kollade in i allas kök och alla hade det väldigt fint! Det var några som hade fåglar dessutom, jag vill ha en fågel!

Antar att det snart är dags att krypa sig till kojs, om man kan få någon lugn och ro ikväll!

Pappa, om du läser detta, så måste vi ut och övningsköra en sväng imorgon, i Kungsbacka innerstad, för att öva på alla enkelriktade gator. Så måste du följa med mig lite snabbt till bilskolan på tisdag!
 
Anledningen till att jag skriver det här är att jag inte vet vart mobilen ligger just nu, och jag orkar inte leta heller. Men du kan väl ringa när du ser detta? För det vet jag att du kommer göra förr eller senare..

(Börjar det gå för långt när man kommunicerar med sin pappa genom bloggen?)

Dagens konversation/citat är klockrent!

Jesper och Filip sitter längst bak i klassrummet under religionskunskapen, de sitter och staplar klossar som man gör när man är en si så där två år. Fröken frågar vad dem håller på med och Jesper svarar; "Vi bygger pisande tornet i Luta" helt oventande om att han sa heeelt fel!

Filmen vi såg i psykosocialt arbete idag var nog bland det värsta jag sett. Det var ett filmteam som smugglat med sig filmkameror på en resa till Kina, så de filmade alla barnhem med dolda kameror, eftersom Kina är väldigt noga med att ingen ska få reda på hur det ligger till med deras barnhem.

Spädbarnen låg fastspända i sina sängar i en tvingad ställning, där låg dem med flera lager tyg som blöja, de lite äldre barnen satt fast bundna i stolar med en potta under, så att de kunde kissa och bajsa utan att något skulle behöva göras. De barn som var ännu äldre bara satt, eller låg, de var alldeles för svaga för att göra något överhuvudtaget. Barnens ansikten var helt livlösa, de visade inga tecken på känslor alls, de såg tomma ut helt enkelt.

Visst var filmen jobbig redan från start, men det var ändå så att man kunde stå ut med att kolla på den. Men så plötsligt får man se att de går in i ett mörkt rum, där inne ligger en flicka lämnad till att dö. Personalen gör nämligen så ibland när de inte orkar ha så många barn, de väljer ut ett barn som de lämnar att dö. De hade lagt in flickan i ett mörkt rum, hon fick ingen mat eller någonting. Där låg hon på en bänk, hon var full av insäkter, ögonen kunde hon knappt öppna, de var inflamerade och fulla av smuts. Där inne skulle flickan ligga och vänta på att dö, personalen gick inte in äns in i rummet för att kolla om hon hade dött, de sa istället åt de andra barnen att säga till när flickan dött.

Bilden av flickan sitter kvar i mitt huvud lika klar som när jag såg den första gången, den kommer antagligen aldrig att försvinna. Men hur har man mage att göra såhär med barn? Små hjälplösa barn, de har inte bett om att komma till världen, de har bara haft en stor jävla otur! Vad är det för människor som jobbar på sådana här ställen kan man också fråga sig, vem fan vill plåga ett barn till döds? En pojke berättar om olika ställningar de fick stå på, bara för att i princip, helt sjukt!

Ett barns policyn som man har i Kina fungerar inte speciellt bra, alla vill ha pojkar eftersom de är mer vädra. Det är pojkarna som för släkten vidare, medans flickorna bara kostar pengar under uppväxten och sedan ska de lämnas bort. Flickan ska sedan ta hand om sina svärföräldrar då de blir gamla, har man då ingen son får man helt enkelt klara sig själv, och det går ju inte. Därför är det mest flickor som lämnas bort till barnhemmen, och utvecklingsstörda pojkar förståss, vad ska man med dem till?

Undra om Kineserna har tänkt på att de inom en snar framtid inte kommer att finnas kvar. Hur ska pojkarna lyckas föröka sig om det bara finns pojkar? Egentligen vet jag inte hur man ska lösa detta problemet, eftersom de är så många så förökar de sig snatt och då kommer alla kineser dö i svält istället. Men kanske borde de ändra sin syn på kvinnor, de borde ge kvinnorna lite mer värde. Kanske borde man införa bättre koll på barnen som föds och kanske uppmuntra par till att behålla sina flickor?

Hur kunde nu hela världen gå med på att hålla OS i ett land där mänskliga rättigheter inte existerar för fem öre. Att låta idrottsmännen strejka var ju ingen rättvis idé egentligen. Men innan Kina äns fick tillåtelsen att ha det borde man agerat, detta är inget nytt, man har vetat om detta hur länge som helst. Varför ska man då stödja ett sådant land på helt fel sätt? Alla de pengar som kineserna lade ut på att arrangera OS kunde man lagt på barnen i barnhemmen, så att de åtminstone kunde få ett lite mer värdigt liv.

Jag vet inte, men så fort det är barn inblandade så blir jag väldigt berörd, kanske är det för att barn är så hjälplösa och faktiskt inte kan göra något. Jag kommer aldrig få för mig att åka till Kina och stötta dem i alla fall, det är en sak som är säker!

Skoldagen börjades faktiskt riktigt jobbigt, i psykosocialt arbete kollade vi på en film som visade insidan av barnhemmen i Kina, filmen var verkligen jätte hemsk. Till en början gick det ganska bra att se den, men när man fick se ett barn som lämnats i ett svart rum för att dö, då blev det för mycket. Bilden av detta lilla barn sitter fast i mitt huvud och det var fruktansvärt hemskt!

Under studiepasset gjorde jag och Sanna klart vår metoddel, känns jätte bra! Den ska vara inne v.6, så det känns som att vi ligger bra till, vi har i för sig inte renskrivit den än, men sånt går ganska snabbt!

På samhällskunskapen fortsatte vi med våra grupparbeten, vi bytte ämne i vår grupp idag. Eftersom vi kom på att vi inte riktigt vet vad vi tycker i den frågan vi valde först. Nu jobbar vi i alla fall om hemlösa, 90 hemlösa finns det i Kungsbacka kommun, är inte det ganska mycket? Kungsbacka som ska vara en så rik kommun. Vi lyckades också skriva ut 118 sidor i biblioteket, nej nu ljuger jag, vi avbröt efter 94. Nu har jag, Maria och Mattias förbrukat vår pappersdel för denna terminen. Hur ska vi nu kunna göra våra arbeten?

Till sist hade vi pedagogiskt ledarskap, kanon kul att läraren ger oss en uppgift som hälften av klassen redan har gjort i ettan, och slipper därför göra uppgiften, men vi andra ska göra den. Precis innan vi får denna uppgift hade vi skrivit på tavlan hur en bra ledare är "rättvis" var något som alla skrev upp, tur att lärarna kämpar för att vi ska tycka om dem!

Har ni funderat på vilket rum i huset ni tycker bäst om? Ni skulle säkert svara erat eget rum, med motiveringen att ni har er säng, tv och dator där. Eller så hade ni svarat köket, för där finns all mat och ni är glupska och äter hela tiden.

Saken är den att jag hade svarat badrummet, jag älskar badrum! Det är ju där man verkligen får tid för sig själv, tid att andas och bara vara. Ibland kan jag gå och "kissa" bara för att, för att få gå in i badrummet, sitta ner och bara slappna av en minut eller två, å vad det är härligt med toaletter och badrum!

Gissa vilket rum jag ska göra extra fint när jag flyttar hemifrån? Det är också i badrummet som jag kommer på de flesta av mina ideér, det är där mina tankar flödar som bäst. Jag har egentligen ingen aning om varför, men så är det.

Så när jag har kört fast med skolarbeterna brukar jag gå in i badrummet en stund för att se om jag får några nya ideér, i många fall, så hjälper det faktiskt. Undra vad det kan bero på?

Alla i BF3A och BF3B ska senast imorgon ha med sig 120 kr att lämna till Caroline, imorgon kommer nämligen Caroline gå på något möte angående vårt studentflak och de vill ha en delsumma av oss reda då. Hoppas alla har skrivit på pappret om att vi delar på eventuella kostnader i fall det skulle hända något med flaket?

5 olika sätt på hur man ser att en gata är enkelriktad? Snälla, hjälp mig!

Nu kommer några få bilder ifrån Bingo-Lotto igår, tyvärr blev det inga bra bilder under tiden Scotts spelade, eftersom man inte fick ha på blixten på kameran under sändningen. På bilderna ser ni också hur bra jag och Elisabeth satt om man jämför med de andra i publiken.



Scotts och Sven Erik Magnusson spelar
på trailen.


Lotta Engberg, yes, så nära satt vi!


Scotts spelar under sändningen, jämför våra platser med läktarens?


Henrik Strömberg, ofta bilden inte blev bra?

Jag gick ner i köket för att göra frukost. Längst ner, längst in i frysen hittar jag en påse av mormors julbröd, tror ni jag blev glad eller? Men nu sitter jag här och känner mig som en bulle, det tog knappa fem minuter för mig att trycka i mig mina fyra smörgåsar. Jag kanske inte brode ha varit så ivrig?

Men mormors julbröd är det godaste brödet som finns, det är till och med godare än hönökaka, kan ni tänka er? Mormors julbröd med bara smör är godare en hönökaka med kaviar, det är galet!

Martin fyller idag 18 år,
Undra hur han imorgon mår?
Efter denna dag har han så länga väntat,
Gud vad han har längtat,
I hundra dagar har han räknat ner,
Om inte ännu mer?
Men nu är dagen här,
Martin får ta körkort och allt vad det innebär.
Trots det tror jag att det är krogen som lockar,
Där kanske tjejerna sig runt honom flockar.
För visst gillar vi alla Martinlilla,
Det finns väl ingen som vill honom något illa.
Söt, snäll och glad,
Idag är han värd en hel ask choklad.
Och snart är det fullt av choklad i magen,
Grattis Martin på den stora dagen!

Idag är det Martin Lundbergs 18 års dag, som han har längtat och väntat! Därför börjar vi dagen med att säga grattis till honom.

Nu ska jag göra i ordning mig, för en stund sedan kom nämligen mamma in och frågade mig som fortfarande låg i sängen om jag ville följa med till Kungsmässan. Eftersom jag inte har något annat planerat, så kan jag väl gå en sväng på Kungsmässan, jag kan inte komma på något jag behöver heller, så det blir ganska lugnt och skönt att gå där idag.

Så nu måste jag gå och göra i ordning mig!

Jag måste bara berätta för er vad Rebecca lärde oss idag, en sak som vi ska använda oss av i vårt grupparbete vi fick. Det är nämligen så att man får inte använda bilder eller texter från internet utan att ha frågat personen som laddat upp bilden i detta fallet om det är okej.

Vem i hela fridens namn har aldrig använt en bild som de tagit från internet? Det är ju självklart, det har alla gjort, folk gör det hela tiden. Vad Rebecca nu tycker att vi ska göra är att ringa eller maila dem vi tänker ta bilderna ifrån. "Hej, jag heter Linda och kommer från Aranäsgymnasiet, jag var inne på er hemsida och såg en bild jag väldigt gärna vill ha till ett arbete, är det okej om jag tar den?" Jag skulle vilja se reaktionen på personen jag ringer och säger detta till. Kommer han inte skratta mig rakt upp i örat?

Eller han kanske tycker det är gulligt? Lite små gulligt hade jag nog tyckt att det var om någon ringde mig och frågade mig om de fick använda mina bilder eller något jag skrivit i deras arbete. Fast å andra sidan tror jag inte att någon skulle få för sig detta. Tänk att ha en sida med jätte många bilder och olika fakta texter, så ringer och mailar folk hela tiden, fy vad jobbigt!

Sanna kom på en bra idé, om jag ringer runt och frågar om jag får använda en massa olika bilder, så kan jag lägga upp det på min blogg, så kan hela BF3B fråga mig sen och plocka bilder från min sida. Så ger alla källan "peassyster.blogg.se". Haha, det hade varit något de! Men gud vad mycket extra jobb för mig.

Men bilderna som jag har tagit när jag har varit med kompisar, måste dem fråga mig om dem får ladda upp bilderna på till exempel sin bilddagbok, eller ha som visningsbild på msn, eller som bakgrundsbild på datorn, eller kanske som ett arbete i skolan om det bara är en bild på vatten? Det är verkligen en knepig regel detta, samtidigt är den väldigt underhållande!

Inte nog med att man måste fråga om man får använda bilder och texter, du måste fråga om du får använda musiken också! Men visst, jag ringer gärna upp Carola Häggqvist och frågar om jag får använda "Främling" till ett av mina arbeten. Dessutom är det nog inga problem för mig att få tag i hennes nummer, det finns säkert på eniro.

Nej, jag tänker ta egna bilder till arbetet så slipper jag lägga ner tid på att ringa och maila massa människor för att få bilder till ett arbete, jag kan själv leka fattig om det skulle vara så! Musik får jag väl vara utan, eller så får jag spela in egen, mycket märkligt detta!

Imorse hade snön hittat till Kungsbacka, jag blev faktiskt inte så glad som jag hade hoppats på att jag skulle bli när den kom. Men att börja skolåret med att gå i snöstorm, det var inget jag uppskattade. Jag var pissblöt när jag kom fram till skolan, vilket resulterar till att skåpet kommer lukta äcklgit fram mot eftermiddagen! Snön kom dessutom inte för att stanna, fram mot eftermiddagen så tinade den sakta men säkert bort och övergick till slask och glashal gata!

Skolstarten blev minsann inte så lugn som man kunde hoppats på, vi började direkt att gå igenom ett grupparbete i samhällskunskap som vi ska göra kommande lektioner. Rebecca hade redan delat in oss i grupper efter klasslistan, så var du inte där är det bara att ta fram en klasslista och räkna tre och tre uppifrån och ner. Min grupp blev Johansson^3, i form av mig, Maria och Mattias, med de efternamnet kan väl resultatet inte bli annat än bra?

Mentorstid och studiepass stod näst på schemat, "Jag är en sån duktig och flitig elev, så jag har inga läxor eller skolarbeten att göra idag. Eftersom det är första skoldagen idag, så tänkte jag börja lugnt med PYSSEL.
Nu har jag kommit ganska långt på min krokkodil, denna ska mamma inte få tvätta i tvättmaskinen så den blir missfärgad. Som hon gjorde med min förra." Det va vad jag skrev i min loggbok idag, lärarna måste tycka att det är lite små roligt att läsa mina loggböcker?

När den lektionen var slut var det dags för samhällskunskap igen, Rebecca gick nu igenom uppgiften ännu noggrannare, så fick vi låna böcker som vi ska läsa. Trots att Rebecca inte har någon aning om va vi ska göra med böckerna sen, men hon kommer komma på något bra, det kan jag lova!

Sist men inte minst har vi Projektarbete, och på något sätt så slutar det alltid med att det i princip bara är jag och Sanna kvar. Trots att vi är dem som kommit längst, så får jag fortfarande en känsla av att vi är något av dem mest stressade. Det kanske är dags för oss att tagga ner lite? Vi ska i alla fall försöka bli klara med metoddelen nästa vecka, och den ska vara inne v.6 för dem som inte visste detta!



Snö i Kungsbacka!

På Kungsmässan slog vi oss ner för att fika direkt, och tur var väl det, för jag var ursvulten! Men en baguette gjorde susens och jag mådde snart på topp!

Inne på Kapahl hittade jag en ur söt blus och jag var bara tvungen att köpa den. Trots att jag inte skulle köpa något förrän vår kläderna kom ut. Men man kan väl säga att denna blus var lite vårig i alla fall? Ett naglack blev det också, mest för att växla pengar så att Elisabeth kan få jämna pengar av mig imorgon!


Blus - Kapahl 299 kr.


Mavalva naglack nr.19 - Kicks 39 kr.

Det är nästan för bra för att vara sant, jag och Elisbaeth är helt överväligade. En intervju på Youtube med sk8 är funnen. Sk8 kommer att släppa en skiva, och jag ska ha den! Min singel sitter så fint vid sängen, men tänk en skiva, en hel skiva med bara sk8. Det är rena drömmen, tänk när dem blir stora, riktigt stora. Då är det jag och Elisabeth som skrattar åt er!

Ni måste bara se klippet, skönare killar får man allt leta efter. Det var dessa jag och Elisabeth åkte till Nossebro för att se över en kväll bara så där. Det var underbart!

Jag har nu läst ut boken Pojken som kallades Det, jag visste att jag inte skulle kunna lägga ifrån mig den. Men nu kan jag inte sova! Det går inte, boken gjorde mig alldeles för upprörd!

Pojken som kallades Det är en sann berättelse skriven av Dave Pelzer, vid 12-års ålder omhändertogs han av myndigheterna, han hade då sen fyra års ålder vanvårdats av sin mamma. Succesivt isolerade Daves mamma honom ifrån hans pappa och syskon. Syskonen behandlade mamma precis som vilken mamma som helst behandlar sina barn. Men Dave behandlas sämre än ett djur.

Boken är väldigt gripande, men också väldigt bra. Trots att det är så hemska saker man läser om vill man inte lägga ifrån sig boken. Man läser vidare ändå helt enkelt. Men det kanske var lite väl mastigt för mig, som är en väldigt känslig person. Så om ni aldrig läst boken, så vill jag att ni ska vara väl medvetna om att det inte är någon trevlig historia. Det är sjukt hur människor kan bete sig!

När man ligger där och läser är man fruktasvärt förbannad över hur en mamma kan göra så mot sitt barn, samtidigt som man förstår att hon måste vara psykiskt sjuk. Men då kommer genast tanken upp, "hur fan kan alla andra bara skita i det?" det är där skon klämmer, vi med människor måste bli bättre på att upptäcka saker och göra något åt det. Dave är inte ensam om att ha det såhär, det finns fullt av barn världen över som lever i detta och det är inte rättvist!

Jag och Selma lyckades slå ihjäl på timmen i innerstaden, men vi lyckades komma för tidigt till affären i alla fall. Där stod vi utan för Svahns bröllop och fest kläder och väntade på att klockan skulle bli några minuter över fyra. Vi gjorde allt för att göra oss varma och för att fördriva tiden. En dans är alltid bra att hitta på i ett sådant läge!

 Tillslut ger vi oss på ett försk till att öppna, dörren är låst! "Skämtar dem?" säger jag i lagom hög ton, samtidigt som en ung tjej kommer, hon har en nykel i handen och jag försöker skratta bort det hela. Det är hon som ska öppna för oss, hennes mamma kommer strax bakom och nu kan vi komma in!

Att prova balklänningar är kul, men det finns ett problem! Jag vet inte vad jag ska ha? Jag vill ha en rosa, men det fanns i princip inte en ända fin rosa balklänning! Vad gör man då? Plus att dottern till damen som äger stället tycker att jag ska ha grön klänning för att det passar så bra till mina ögon. En röd klänning föreslog hon också, men jag vill inte ha rött, det är så vanligt. Jag vill vara unik!

Annars var dem som jobbade där riktigt trevliga! Man fick bra med hjälp och samtidigt var dem väldigt roliga. Så ska du också testa balklänning, så tycker jag absolut att du ska kika in hos Svahns i Kungsbacka!

Ps. en kvinna kom och testade en bröllopsklänning, jag lovar att hon kommer bli världens finaste brud! Helt sjukt fin var klänningen och hon med för den delen!


Selma försöker värma sig, det var kallt!

Godmorgon!

Okej, det är inte morgon, men jag gick precis upp. Trots att det var längesen jag vaknade, men det första jag gjorde imorse var att ta fram boken jag lånade av Selma igår, för att fortsätta läsa. Pojken som kallades Det, heter boken. Jag vet att jag är lite smått efter som inte har läst den tidigare. Men jag har aldrig gillat att läsa böcker, men tänkte nu att jag skulle ta mig i kragen och för en gångs skull läsa en bok!

Boken är bra, jag var förvanad på att boken skulle vara hemsk, av alla som läst den, och det är den verkligen! Jag lovar att berätta mer om boken när jag läst klart den, vilket inte kommer dröja speciellt länge, eftersom jag redan nu har läst halva!

Igår satt jag och hade en diskussion med en god vän på msn. Jag tog sedan upp ämnet med Selma, vilket gjorde att vi satt och hade en lång diskussion om hur korkade människor egentligen är, ämnet handlade om invandrare, eller en persons etniskabakgrund, om det låter bättre.

I alla fall, personen jag pratade med igår tyckte att alla skulle åka hem till sina hemländer och hade ingen aning om vad dem gjorde här. Anledningen till att de felsta invandrare är här beror på att dem tvingats fly till Sverige, då det varit oroligt i deras hemländer, eller så har deras föräldrar tvingats fly. Så troligen har de kommit hit mot sin vilja, vilket gör det hela svårare för dem att acceptera att saker är som de är, och därför har de svårare för att "anpassa" sig.

Det är lätt för oss att  tänka att utan invandrarna hade vi inte haft lika mycket kriminallitet, jag vet att det är många personer med utländskt ursprung som är kriminella, men dem är inte ensamma! Det finns alltid en anledning till att folk beter sig som dem gör. Och du kan ju tänka dig själv att komma till ett ställe där du inte känner dig riktigt hemma. Du ser inte ut som de andra, du har inte samma relger som de andra, du pratar inte samma språk som de andra, du har svårare med språket än de andra och så vidare. Hur lätt kan det vara egentligen? Deras sätt att bli sedda, att få uppmärksamhet på, deras sätt att känna att dem är någon får dem genom de kriminella gängen.

Visst har jag ocskå tänkt tanken "vad fan gör dem här när dem bara ska förstöra".Jag går också och är livrädd på kvällarna om jag möter en utländskkille. Jag undviker också ställen där det bara finns utländska killar, sliskiga killar med bakslick och en burk vax i håret, ser sig själv som världens snyggaste person och har en överlägsen attityd, tror sig själv vara bättre än alla andra. Nej tack! Men sådana är inte alla, precis som alla svenska killar är inte idioter dem heller!

Det gäller att vi alla samarbetar, slutar vara rädda för varandra och skapa fördommar om varandra. För visst har vi alla fördommar, det har vi om precis allting. Lära varandra, det finns fruktansvärt mycket vi kan lära oss av varandras kulturer och levnadssätt. Visst finns det saker man tycker är fel, kvinnosynen man har i vissa länder är för oss helt obegripliga, och dem tycker att våran kvinnosyn är hel galen. Och visst tycker jag att de borde leva efter vår syn på den saken, men det finns en hel massa saker som dem verkligen borde få ha kvar. Som påminner dem om det som dem en gång hade.

Om det hade varit krig här i Sverige och du tvingats fly, hade du då kommit till ett nytt land som en glad prick och tänkt att livet är en dans på rosor? Nej, jag tror knappast det! Och inte hade du velat bo kvar heller, för du hade inte velat bo i all oreda, för du tycker det är sjukt bara av att se det på tv!

Sen visst det faktsikt människor som verkligen gör rätt för sig, de kämpar med språket, de lär sig språket, de går ut och jobbar. En del får dessutom bara skit jobb, jobb som vi andra inte vill ha. Men dem tar det, för dem vet att dem inte får något annat, snällt? Dessutom finns det dem som gör mer nytta och bidrar mer till vårt samhälle än vad vi själva gör. Så det kanske är dags att sluta klaga? Tänk dessutom på allt vi har nu, som vi inte haft utan dem, dem har faktiskt varit med och byggt upp vårt samhälle!

Har man verkligen inget bättre argument än "de kommer bara hit och förstör" så tycker jag man ska tänka till en gång till, för det argumentet är verkligen värdelöst!

Vistelsen på Kungsmässan vart trevlig, Selma fick köpt sig ett diadem, vilket var anledningen till att vi gick dit. Jag lyckades själv hitta två saker på rean, vilket betyder att det fortfarande går fin fint att fynda på rean! Ett par hjärtformade örhängen blev det, jätte söta verkligen! Och ett halsband, som också var jätte sött. Jag vet inte varför, men på något vis, så har jag blivit helt galen i smycken, vad kan detta bero på?

Ett par långkallsonger till pappa köpte jag också. Han ringde nämligen mig när jag var där och bad mig köpa ett par, "så slipper jag själv gå in i affären" sa han i telefonen. Att gå i affärer är nämligen bland det värsta han vet. Visst förstår jag honom till viss del. Men nu när vår och sommar kläderna kommer in, då blir man minsann shopping sugen!

 

Örhängen - Glitter 17.50 kr (nu på rean)
Halsband - Glitter 30 kr (nu på rean)

Hoppas inte pappa blir jätte ledsen för att jag inte tog någon bild på hans långkalssonger, men ringer han och är jätte ledsen över detta. Så får jag helt enkelt ta och lägga in en bild på dem också. Ni hittar i alla fall långkalsonger på Kapahl, i fall någon skulle behöva..

En kompis hade lagt ut bilder på sin bilddagbok, där hon gjort om bilder på en internet sida. Jag blev såklart nyfiken och var tvungen att testa den jag med. Har man inte photoshop eller något annat program där man redigerar bilder, så är detta ett jätte bra alternativ. Det är enkelt att förstå sig på, inte krångligt alls. Sidan heter Picnik, testa här du också.


Här kommer min testbild från sidan;

Haha, jag var just inne på fronter för att kolla vårens schema, som ser hemskt ut! De har tagit bort mina sköna sovmornar. Bara teoretiska ämnen på tisdagar, kill we when I´m dead! Det ser ut att vara en tuff termin vi har framför oss och det gäller att inte ligga på lat sidan!

I alla fall, igår hade dem lagt upp en nyhet som gäller på skolan "studiedag 7/1" jag undrar just hur många det verkligen är som går in på fronter på jullovet och kollar nyheter? Okej, jag gjorde det, men jag är en av de få som besöker den sidan regelbundet.

Jag tog mig också en titt på skolans hemsida, där såg jag att et tydligen läggs upp bilder på olika aktiviteter vi gjort på Barn- och fritid. Att mitt och Sannas projektarbete låg där, det visste jag ju, men tydligen så ligger där bilder från när vi var på bio och från Lussefikan. Det står till och med att det är jag som har tagit bilderna, status eller vad? Så kika gärna in på BF's hemsia! För er som står inför ett gymnasieval, så tycker jag absolut att BF är något ni skall ha i tanken, det är en kanin linje och ni kan läsa mer om det här.


Mitt personliga schema.


BF3B's schema vt-09.

Nu är det den första Januari 2009, vilket betyder att vi har ett helt nytt år framför oss. "Ett nytt år med nya möjligheter", det är så det brukar låta när man närmar sig nyår. Men är det verkligen så, ett nytt år med nya möjligheter? Eller är det bara samma liv, med ny inställning?

Antagligen kommer det att hända en hel massa saker detta år.  25:e Maj är det dags för bal, paniken om vad jag ska ha på mig, och hur jag ska ha håret har redan börjat krypa fram. Man vill ju trots allt känna sig fin den dagen. Strax där efter, den 5:e Juni springer nämligen jag tillsammans med hela BF3B ut från Kungsbacka teater, skrikandes i vita kläder med mössa på huvudet. Ja, dagen för studenten är då kommen.

Fram tills dess så vet jag ju precis vad jag ska göra, jag ska gå till skolan varje dag, förutom de dagar då det är lov eller studiedag. Jag ska göra mina läxor, skriva mina arbeten och plugga till mina prov. Jag ska umgås och vara social med mina klasskamrater, vara delaktig och närvarande på lektionera. Men vad gör jag sen? När denna dag kommer, när den 5:e Juni är här, vad ska jag göra sen?

Det är klart jag har mina tankar kring vad jag vill göra, jag vill läsa vidare till förskollärare, lärare för grundskolans tidigare år. Men nej, jag vill inte flytta till Malmö, vad ska jag göra där helt själv, utan att känna någon? Språket sen, hur i all världen skall jag förstå dem? Jag älskar skånska, men i Malmö är det lite väl grötigt..

Annars kanske det blir Varberg, men då tvingas jag välja, förskollärare eller lärare för grundskolans tidigare år. Och det är ett svårt val får jag lov att säga. Jag kanske inte äns kommer in på någon högskola över huvudtaget, vad gör jag då?

Under 2009 ska jag förska få ett körkort också, komma ett steg närmre vuxen världen. Det gäller bara att jag pluggar på den satans teorin, teorin som jag snart kräks på!

Okej, så mycket mer är det väl inte som kommer att hända, och vad som händer får vi lämna åt framtiden. Den som lever får se, och visst kommer allt att lösa sig. Det gör det alltid!