Eftersom det är nyårsafton idag, så ska man ju ha en massa nyårslöften som man aldrig kommer att hålla. Men jag tänkte göra det enkelt för mig, såhär ser mina nyårslöften ut;

- Jag ska sluta trycka ner mig själv.
- Jag ska börja tycka om mig själv, och berömma mig själv.
- Jag ska sluta längta och sakna, börja leva i nuet helt enkelt.
- Jag ska börja träna, i alla fall någon gång ibland.

Jag ska helt enkelt bli egoist, så får det bli!

År 2008 har varit ett händelserikt år, vad är det vi kommer komma ihåg egentligen? Barack Obama blev USA: s första svarta president. Jodå, det kommer vi alla att komma ihåg, till och med jag som inte är speciellt insatt.

Eurovision Song Contest blir ett fiasko för svensk del, Charlotte Perelli gör inget större fel, hon går in och kör sitt, hon är favorit tippad innan tävlingen kör igång. Men det var för många som är allt förlika varandra och Charlotte slutar i botten av resultat listan. Vinnaren för svensk del blir komikern Björn Gustafsson som gör kvällen värd för svenska folket.

Veronica Wagner fick inte sin chans att i OS visa vad svensk gymnastik går för. SOK ansåg att Veronica inte tillhörde topp åtta, som har chans till medalj i OS. Detta trots att Veronica redan var kvalificerad till OS. Helt värdelöst tycker jag, vi behöver en svensk inom gymnastiken och detta hade jag sett framemot men icke!

OS i Kina som förövrigt blev det sämsta OS på hundra år, jag kanske inte ska klaga, jag hade inte gjort det bättre själv. Men å andra sidan, det var just därför jag inte var där och det är inte mitt yrke heller, skärpning!

USA känner sig besegrade i medaljkriget, men vägrar att erkänna det. Därför börjar man räkna antalet medaljer istället för valören på dem. Klart att USA alltid ska vara värst och bäst, men kan de inte låta Kina ta äran?

Fotbolls EM blev ingen hitt de heller, Sverige tog sig inte ens vidare från gruppen, inget idrotts år kan man väl säga?

Jag känner att jag inte har så stor koll över vad som skett i världen, istället återgår jag till mitt liv under 2008, ni får nöja er med det. Det är faktiskt min blogg!

Jag och Elina invigde året i Halmstad, där vi gick en ledar kurs inom gymnastik. Det var en trevlig resa och vi hade det roligt tillsammans, bara Elina och jag.

Annars började året ganska jobbigt, det året som alla sa skulle bli en prefekt och underbart år. Mycket hände med Cecilia, mer känd som Pea. Vi visste inte riktigt vad som skulle ske och det var en väldigt oviss början av året. Men det klarnade upp och nu har vi tappat kontakten ganska rejält. Men det känns ändå bra, för vi vet båda två att vi finns för varandra.

Skolan har varit både bra och dålig. Klassen var till en början ett helvete, men Uffe fixade en sammanbets dag för oss i Vallda och allt blev bra. Klassen känns nu som en rolig grupp och man gillar verkligen att vara i skolan! Även om det blev alldeles för mycket skolarbeten i år, det blev så mycket att jag mer eller mindre kom in i en depression. Allt var jobbigt, det spelade ingen roll vad det gällde, varje morgon upp ur sängen var en kamp. Jag kunde börja gråta när jag gick till och från skolan för att vädret inte var som jag vill!

Jag och Sanna planerade och genomförde vårt älskade projektarbete, en dansvecka under höstlovet blev det. Vi var helnöjda och det verkade deltagarna och dess föräldrar också vara. Allt kändes toppen och vi gjorde ett kanon jobb.  Lovet gick till spillo med det var de värt! Trots att det kan ha varit en av orsakerna till depressionen, brist på ledighet!

Jag har under året förlorat en nära vän, hon har inte dött men vänskapen har blivit uppsagd. Just i ögonblicket kändes det väldigt jobbigt, men nu i efterhand känner jag att jag klarar mig minst lika bra utan henne, om inte ännu bättre! Så det är ingen större fara nu, det känns bra!

Under året har jag också påbörjat min väg på körkortet och ett steg närmre vuxenvärlden! Förhoppningsvis kommer det att vara klart till våren, men man vet aldrig vad som händer.

Den 16/8 fick jag se mitt älskade sk8 live i Nossebro. Jag och Elisabeth höll det hemligt i nästan två månader, innan vi bara åkte iväg. Vi ville inte säga något till någon, ifall det inte skulle bli något av resan. Men dagen kom, eftermiddagen kom, vi satte oss i bilen och påbörjade vår resa mot Sk8, Nossebro, Essungakommun, och vi gjorde det, vi kom hela vägen fram och såg dem. Hjärtat slog dubbelslag och benen skakade, armarna klarade knappt av att hålla i kameran. Jesper gick förbi oss och jag trodde att jag skulle dö, men nej, här sitter jag idag och detta var en av de bästa dagarna i mitt liv!

Sommaren är ingenting vi ska klaga på, den var så bra att jag min bikini blev utsliten och jag vart tvungen att köpa en ny. Detta händer inte varje år, väldigt sällan skulle jag vilja säga. Så klaga nu inte på sommaren, det är bara ni som inte tagit vara på den i så fall! Jag har solat och badat som bara den, en resa till Norge blev det tillsammans med mamma, mormor, morfar, Hanna, Sven, Solveig och Jan-Erik, det var en trevlig resa och nästa år väntar en eventuell resa tillbaka.

Nu när jag ser tillbaka på allt, så tror jag att det har varit ett riktigt bra år, jag ska inte klaga!