Klicka här.

Någon mer än jag som längtar tills melodifestivalen börjar? Glad musik som gör att det sprätter i benen och du får svårt att sitta still. Glitter och glamour i mängder. Ja, det är då jag mår som bäst. Fler schalger freak där ute?

När jag blir riktigt trött, så blir jag alltid hundra gånger känsliga. Minsta småsak eller motgång får mig att börja gråta. Faktum är att det inte ens behöver ske någon motgång, jag kan börja gråta ändå. Någon som känner igen sig? För allas bästa går jag och lägger mig..

Bättre lycka nästa gång. Det vart ingen som gissade rätt på vad jag skulle äta. Rätt svar: Pommesfritez, bacon och kallsås.

Rätt man på rätt ställe. Världens kanske skönaste människa kör matvagn på Öresundståget. Där kommer vi på tåget, trötta och griniga och möts av en man med världens största leende som säger: "Så här kommer ni och tar mig bakifrån!" för att sedan köra vidare. 

Efter några minuter kommer han tillbaka med matvagnen, han tittar på dig ochs äger glatt: "Jaha, vart ska vi sluta idag då?" Oh, han har gjort min morgon både fredag, måndag och tisdag nu. Jag hoppas han fortsätter köra Öresundståg.

Tackar vet jag människor som gillar sitt arbete. Kanske borde personalen på pendeln Kungsbacka - Göteborg ta efter lite?

Jag älskar att sova, mest för att jag brukar drömma så roliga drömmar. Och det bästa av allt, jag brukar komma ihåg dem. Kanske inte direkt när jag vaknar på morgonen, men sen fram mot eftermidag så faller drömmern på plats.

Inatt var drömmen kanske mindre rolig, drömmde att min lillebror Daniel försökte mörda mig. Kanske är det snart dags för honom att genomföra alla dessa hot som kommer när vi bråkar? Ja, vem vet. Förövrigt så har hans väckarklocka nu ringt i snart en timma, kanske är dags för mig att gå och se om inte han är död?

Brukar ni drömma?

Alla mina bröder på en och samma gång + mitt huvud.

Det slår aldrig fel, det spelar egentligen ingen roll vart man går. Men allra värst är det när man befinner sig i Kungsbackas uteliv. Härs och tvärs kommer det fram människor som påstår att vi träffats förut, där står jag som ett frågetecken och minns ingenting. Men så kommer det fram, det är inte mig dem menar, det är Elisabeth.

Första gången skrattar man lite smått, andra gången går det an, tredje, fjärde, femte, sjätte gången ruskar man på huvudet och går där ifrån. Och sen på hemvägen kommer frågan av ett helt okänt ansikte "Ursäkta mig, är inte du Larrys sambos barn?" NEJ FÖRIHELVETE! Jag är inte Elisabeth, jag är Linda!

Denna bild gör oss ingen rättvisa egentligen, men det var den enda jag hade på pappas dator. Jag & Elisabeth December 2006.

Träffade pojken bakom alla mina headers igår. Han har lovat att han ska göra mig en ny header. Snällt va? Har ni några förslag på vad jag ska ha med i min header? Bilder, texter osv.

11:e september kan bara betyda en sak. Åtta årsen det där flygplanet åkte in i tornen i USA. Dagen efter satt jag som ett levande frågetecken i klassrummet utan att ha den minsta aning om vad som skett. Jag var 11 år och lika ovetande från omvärlden då som nu.

Lärare: Linda, vad tycker du om det som hänt?
Jag: Eh.. Vad är det som har hänt?

En fråga bara, om man ser att ett flygplan håller på att köra rakt in i ett höghus som man står brevid. Är "Jävlar, jag måste få upp min kamera och ta kort!" det första man tänker då? Eller hur har dessa bilder kommit till?

Jag behöver vara själv utan att göra ett skit. Fredag och lördag är uppbokade av vänner och festlighet. Egentligen tror jag inte att jag orkar med det, men känner mig mer eller mindre tvingad. Jag har inte träffat knappt några av mina vänner sen jag började skolan? Okej, tre av dem har jag träffat. Samtidigt känner jag mig sjukt stressad över att träffa dem. Jag har mängder av plugg till på måndadg. Sen hade jag faktiskt behövt vara för mig själv, bara vara och göra ingenting.

På söndag ska jag stänga in mig för mig själv, mobilen ska vara avstängd och jag ska bara vara. Nästa helg sen, då ska jag inte planera in något. Då ska jag bara vara!

Elisabeth & jag som Piff & Puff i ettan.